Föräldraledighet beskrivs ofta som en underbar tid, man talar om bebistiden som den bästa underbaraste tiden och det är inte okej att tycka annars. Man förväntas ska älska att vara hemma med sitt spädbarn, man förväntas älska att offra sig själv för det lilla barnet i alla situationer och perspektiv. Man förväntas tycka att det var den bästa tiden och att man ska sakna den då barnet blivit större.
Jag känner inte så. För mig passade det inte alls att vara föräldraledig, jag trivdes inte, jag kunde inte njuta och framför allt så funkade det inte för mig att vara "mamma" på det sättet som det krävde att vara ensam hemma med ett spädbarn.
Det innebär inte att jag inte älskar mitt barn och skulle göra allt för honom, det gör mig inte till en sämre mamma. Men det gör att jag hamnar i den roll som fäder förväntas ta. Och det märks tydligt att det inte är acceptabelt som mamma att inte vilja vara föräldraledig eller VAB:a i mängder. Men det är fullt normalt att pappan inte vill.
Hur känner du när du hör en mamma säga att hon inte vill vara föräldraledig med sitt barn? Jag har fått kastat förklaringar om förlossningsdepression, anknytningsproblem på mig då jag pratat om det. Det måste ju innebära att alla pappor som väljer att inte vara hemma dom 8 första månaderna också lider av förlossningsdepression och anknytningsproblem? Eller?
Eller är det bara genuskodningen?
27 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer, klicka här för att kommentera!:
Jag tror att det är helt individuellt hur man känner för föräldraledigheten. Många trivs, men jag vet väldigt många som inte gör det. Särskillt första föräldraledigheten verkar vara jobbig för många på olika sätt. Det var den även för mej, det är en rejäl omställning. Men jag ser inget "offer" i den perioden, jag ser det som mitt personliga ansvar att se till att det inte är ett offer. Om jag känner att jag behöver något annat så är det ju upp till mej att se till att jag får det, med eller utan spädbarn. Det är upp till var och en att hitta det sätt som passar en själv och ens familj.
Man ska inte kasta skit på någon för att de inte tycker likadant, oavsett situation.
Men är folk så jävla stenålders fortfarande?? Herregud alltså..
Jag älskade att vara hemma och jag älskar att vara hemma nu också och jag skulle säga att jag är en typisk hemma-FÖRÄLDER (inte "mamma") men jag har aldrig ens reflekterat över att du inte gillat föräldraledigheten mer än att du sagt det och sen är det ju inte mer med det. :)
Men det jag känner igen i det du skriver är just det där att pappor automatiskt FÅR slippa undan mer när det gäller VAB och föräldraledighet. Ingen har ens funderat över varför Anders gett alla sina dagar till mig liksom men hade det varit tvärtom är jag 99% säker på att vi hade fått kommentarer. ;)
Skicka en kommentar