Känslor i en liten kropp

På senaste tiden har det varit många känslor i den lilla kroppen, massor av vilja och väldigt lite koncentration och fokus. Det innebär att Ludvig inte har varken velat eller klarat av att lyssna, tuffat fram som ett godståg. Många timmar har vi sammanlagt suttit och kramats över små saker som blivit så stora, som att en pusselbit försvunnit och vi inte kunnat hitta den, att det inte fanns gurka hemma, att jag kokat ris till middagen istället för potatis och att vi inte lyssnat på varandra i stridens hetta.

Det är fantastiskt att se vilja och motivation utvecklas och hans viljestyrka kommer att föra honom långt i livet. Nu börjar den mest intensiva perioden gå över och det går äntligen prata om saker igen utan att han känner sig felbehandlad eller sviken. För det är dom känslorna som svallat i den lilla kroppen. En förklaring och ett nej kring en farlig sak. "Klättra inte på Olle när han inte vill så ingen av er gör sig illa" har resulterat i enorma floder med tårar medan vi vuxna försökt trösta och prata, bekräfta att vi vet att han inte är ute efter att göra honom illa och att man får mysa och kramas, men att det måste vara på bådas villkor. Tårar i mängder ramlar länge efteråt.

Så lugnet verkar vara åter. Någon slags stabilitet i vilja, koncentration och förståelse och känslor har infunnit sig i vardagen och även om han blir ledsen över att allt inte alltid blir som han vill så kan vi nu tala om det och lösa det tillsammans på ett smidigt sätt.