Att våga erkänna...

Rätt ofta funderar jag över reaktionerna jag får när jag säger att jag inte vill ha fler barn, eller rättare sagt jag vill inte vara gravid igen. Är det inte mitt beslut som person om jag vill känna så? Varför anser så många att det ens är något dom har rätt att ha en åsikt kring? Varför tror du att jag skulle ändra min åsikt kring något som rör min kropp bara för att du känner annars än mig?

Nu vet ni nära vänner och familj att det troligtvis kommer att bli ett barn till i vår familj. Det är en ren kompromiss och handlar om en uppoffring från min sida. Men det innebär inte att jag vill vara gravid igen, jag vill att Ludvig får ett syskon och jag vill föda ett barn till. Jag kommer inte att vara den som tar föräldraledigheten med det barnet, ja du hörde rätt, vi kommer att välja att flaskmata vårat barn. Petter kommer att vara föräldraledig med det barnet. Nej, jag kommer inte få anknytningsproblem med bebisen, nej det är inte onaturligt, inte för oss. Det är vårat val för det är det som passar oss bäst. Jag trivdes inte med att vara föräldraledig, jag vill jobba.

"Det är väl klart du vill ha fler barn" "Det är ju inte säkert att det blir likadant igen" "Man känner sig säkrare med andra barnet". Jag känner mig inte osäker i min föräldraroll, jag känner mig himla trygg, och det är just av den anledningen jag känner att jag ens vågar tala om det här ämnet. Jag vet att det inte är säkert att en framtida graviditet blir lika hemsk som min förra. Jag baserar givetvis mina antaganden inför en kommande på det som varit och ett "worst-case-scenario". Dum vore jag annars anser jag. Att konstant må illa i 9 månader kräver en del personlig styrka, massor av hjälp från nära och kära, kunskap och framför allt så kräver det en målbild som är 9 månader bort. Detta innebär att det INTE är ett lätt beslut att fatta. Och ingen som inte varit där själv vet hur det är. 3 månaders morgonillamående går inte jämföra med hyperemisis gravidarum, flera veckor på sjukhus, högt blodtryck på grund av att kroppen är helt slutkörd. Nej, det är en hälsorisk jag tar den dagen jag väljer att bli gravid igen. Jag förstår att det är svårt att förstå, jag kräver inte det, vad jag kräver är att man lyssnar och faktiskt tänker efter, för mig är det inte "bara att" skaffa ett barn även om jag anser i efterhand att det var värt det.