Feministen, hur tänkte hon där?

I aftonbladet finner man följande läsning: http://www.aftonbladet.se/debatt/article14627792.ab

Och jag kan inte låta bli att reagera, visst har vi inte kommit så långt som många av oss önskar med jämställdhet, men det innebär inte att man kan avfärda folks personlighet och personliga önskemål som att de blivit kränkta och formade i en roll. Visst måste vi ifrågasätta våra beteenden och önskningar för att veta varför vi vill saker, är det för att vi förväntas göra dem, för att vi vill "vara" på ett visst sätt eller är det för att det är en personlig önskan?

Jag älskar att pyssla, jag älskar att sy, jag älskar att baka och förbannat jag är duktig på det! Innebär det att jag då inte ska få göra det för att det är vad sedan gamla tider förväntas av mig?
Vad jag saknar i debatten och den jämförelse Birgitta Stenberg missar att göra är de män som väljer att vara hemma med sina barn, som är föräldralediga som väljer att VAB:a och sköta hemmet till lika stor del som kvinnor gjort tidigare.

"Kvinnokampen" som hon uttrycker det är viktig, jag skulle dock vilja kalla det jämställdhetskampen, jag skulle vilja att vi valde att ifrågasätta beteenden istället för att klanka ned på dem.

Jag väljer att baka och sy och pyssla, jag drömmer om att gå ned i arbetstid för att kunna vara mer med min familj men jag drömmer samtidigt om en karriär. Det gör Petter också, han vill också pyssla på hemma, gå ned i arbetstid. Så vad skiljer våra önskningar åt? Att han är man och därmed är hans önskan enligt Birgitta okej, men att jag är kvinna gör att min önskan inte är det?

Visst tittar man historiskt på det så har hon en poäng, men det fria valet måste ändå få finnas i jämställdhetens namn och alla intressen måste få plats i det. Annars måste vi sluta kalla oss feminister.