Kommunikation

Just nu är det tungt mellan förskolan och oss. Vi saknar möjligheter till det dom önskar att vi hade gjort och tyvärr är det så det ser ut.
Ludvig har varit förkyld senaste veckorna, varit hemma 1 vecka, sen två dagar på förskolan, sen ringde fsk en dag och frågade om vi kunde hämta tidigare, det gjorde vi. Dagen efter fick han feber på fsk, hämtade då och han var hemma resten av dagen + dagen efter. Veckans två sista dagar var han på fsk, trött men frisk (vi hämtade då så tidigt vi kunde båda dagarna). Detta pga att jag hade inlämning + tenta och Petter var ensam och överhopad på jobbet. Ingen barnvakt fanns att tillgå och situationen var helt enkelt forcerad och det kändes jättetråkigt.

Det känns jättejobbigt att det är som det är, men det är inget vi kan göra åt i dagsläget då jag inte kan VAB:a. Missar jag den här kursens obligatoriska moment, som är 3-4 st i veckan så får jag inte godkänt och får därmed inte fortsätta studera kommande kurser. Och så har jag tappat ett helt år i skolan pga 1-2 veckor. Förra veckan satt jag dyngförkyld på skolan och i veckan har jag nackspärr från helvetet, Petter är på jobbet trots dubbelsidig tennisarmbåge. Men vad ska man göra då inga altenativ finns?!!

Jag förstår den kritik förskolan framför och jag kan inte säga att jag är nöjd med hur det måste vara, men tyvärr är det så att det är och hur hemskt det än är så är det ett val dom får lov att acceptera att vi gör. Vi hade innerligt hoppats på lite förståelse för situationen, och för det svåra val vi tvingas göra då det "skiter sig". Att lämna Ludvig på fsk trots att han är trött är inte lätt, det är inte lätt att ta emot samtalet att han inte orkar som vanligt och veta att han var trött på morgonen också men att INGEN hade möjlighet att stanna hemma och ingen barnvakt som ställde upp/hade möjlighet.

Så vad gör man? Hur gör man? Grinar man illa och hoppas att ens barn förlåter en för dom två-tre dagarna som blir tunga för dom eller tappar man potentiellt ett helt år i skolan? Hoppas att man inte blir sedd som barnplågare av personalen. Det kanske låter som ett enkelt val, klart man är hemma när barnen inte är pigga. Det är inte enkelt. Det är så inihelvette svårt att det inte går förklara när så mycket mer står på spel.

Hade tänkt skriva ett positivt inlägg idag, men det blev visst ett inlägg om hur svårt det är att väga saker mot varandra då man egentligen inte ens kan det. Jag hoppas nu att ingen av Ludvigs fröknar känner sig uthängda, det är inte meningen. Min mening med inlägget var enbart att lätta mitt hjärta över de val vi önskar att vi slapp göra.

--------
Uppdatering, efter samtal med försäkringskassan får jag veta att vi inte ens hade haft rätt att ta ut VAB för dom dagarna han var på fsk då det efter 7 dagar krävs läkarintyg för sjukdomen. Svårt att tro att vi fått läkarintyg då han var frisk men trött. Mamma hjärtat gör fortfarande ont över beslutet, men finner lite rätt på sin sida.