Var på smyckesvisning hos systrarna Eriksson ikväll, eller rättare sagt Linnea bjöd in mig till Evelina :)
Första frågan jag får är "Men vart har du Ludvig då?".
Det är inte första gången jag får den frågan av människor då jag inte har Ludvig med.
När jag var ut i lördags frågade en kompis vart jag hade Ludvig också.
Jag kanske är konstig, men jag behöver min tid ibland och vill inte alltid behöva tänka på bajsblöjor, nappar, ersättning och om jag packat extrakläder. Ludvig har ju faktiskt en pappa också. Jag vill inte alltid trösta, natta, mata och gosa. Ibland vill jag bara få vara Sofia, även om jag alltid är mamma så behöver jag nån timme då och då för att inte glömma bort sig själv känns det som. Så är det iaf för mig. Men det innebär ju inte att jag inte tänker på pojkarna och undrar vad dom gör, dom är ju det bästa och viktigaste jag har.
Min tid..
Jag sitter alltid uppe efter Petter och Ludvig lagt sig, jag pillar på datorn, tittar på tv. Det är tyst och alla sover, tom djuren. Det är min tid. Klockan tickar och man är lite småsömning.
If mama ain't happy, ain't nobody happy.
Inlägg
3 kommentarer, klicka här för att kommentera!:
Alla är vi olika, ingen är konstig. :)
Tycker det låter väldigt vettigt!
Man behöver nog egen tid efter man blivit mamma också... tror dessvärre många glömmer bort det.
Kram!
Jag är ju visserligen bara bf+9 nu och inte mamma än så min åsikt kanske inte räknas ;) Men jag tycker absolut att man ska ha rätt att hitta på saker utan barnen ibland. Det mest skrämmande som finns är pappor som aldrig provat vara ensamma med sina barn, det ger mig rysningar, för det känns som att i "en perfekt värld" borde mamman och pappan känna sina barn ungefär lika bra. Har nog också reflexmässigt frågat efter barnen när mammor kommit själva, men för min del är det mest eftersom jag hoppats på att få träffa barnen och hålla i dom, inget annat :)
Skicka en kommentar