Tänkte uppdatera er om hur det har gått idag på sjukhuset.
Vi fick träffa Dag, som upp från Umeå för att träffa bla oss.
Han kollade med ultraljudet (denna gång fick vi inte se skärmen) och alla 5 som var i rummet, tre läkare och två sköterskor granskade skärmen mumlade, pekade och analyserade. Det hela gick på 5 minuter och någon gång då och då snurrade lilleman (för det är nog en pojke) och några av åskådarna skrattade till.
Det vi fick veta av Dag innan han skyndade vidare var att hjärtfunktionen var 100 %, och hjärtat var lagom stort samt att det var en aktiv liten en och det var bra. Sen var han tvungen att hasta vidare och överlämnade oss till förlossningsläkaren på specialmödravården som vi träffade igår. Hon gick igenom lite om vad dom sett och inte sett igår. Bla så hade dom sett en annan sak på bilderna igår (efter vi gått) och även Dag hade sett det nu. Och det är att våran lille har en så kallad softspot, ett vitt fladder över hjärtat. Det kunde bero på lite olika saker, men ingen av sakerna var nått att oroa sig för då det var sånt som ABSOLUT INTE behövde betyda hjärtsjukdom eller komplikationer.
Det som händer nu är att vi kommer att få komma på tätare kontroller på specialmödravården och även träffa Dag igen om en månad för att kolla hur softspoten utvecklats. Den kan nämligen ha försvunnit tills dess eller ändrat sig. Dom berättade hur det kommer att se ut framöver om den finns kvar efter nästa besök och berättade om hur det ev. kommer bli vid förlossningen då dom ALLTID är extra försiktiga då man sett en softspot.
Det kändes jättebra att kamrar och förmak och flöden och allt var bra och att det inte alls behöver betyda nått problem med softspoten. Dom sa att om det varit en slö liten krabat eller haft konstiga hjärtslag, för stort eller för litet hjärta så hade dom oroat sig, men det är en pigg liten en med hjärtslag kring 130/min.
10 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer, klicka här för att kommentera!:
Usch vad jobbigt.. hade ingen aning. :( Men det låter ju som att det inte är någon fara iallafall! Även om man blir så sjukt orolig.. Jag vet.. :( Kramar!
Åh jag förstår dig så väl! Hade tänkt PRECIS samma sak.. För sån är jag också.. A blir galen på mig ibland för jag oroar mig för allt. T-exatt lille A ligger preciiis under viktkurvan, det har jag hängt upp mig på.. Samma med längden haha. Ochä ndå tycker jag han är så himla stor?? Herregud, hand vägde ju ändå 3,7kg när han föddes och var 52 lång. :D
Jag har hört att det är JÄTTE jättevanligt med hjärtfel hos spädisar men som växer bort med tiden. Och eran kille(?) har ju inte ens något hjärtfel så du har ju egentligen inget att oroa sig för. Men som sagt, jag vet hur det är. :S
Skicka en kommentar