Kan inte säga att utvecklingsamtalet på förskolan egentligen gav så mycket. Vi vet det viktiga av det som togs upp och det är egentlingen saker som inte går göra så mycket åt utan dom är vad det är.
Däremot tog jag upp en liten grej som jag faktiskt planerat att skriva om länge, dvs bemötandet av barn på förskola och dolda förväntningar.
På Ludvigs förskola är dom flesta pedagoger duktiga och medvetna om faktumet att vi vuxna skapar förväntningar och därmed så lär sig barn att möta förväntningarna.
Till exempel då ett barn kommer till förskolan på morgonen så kan det bli bemött med "Vilka fina kläder du har" eller "Vad glad du är idag". Vilket av altenativen är bättre, att mitt barn får lära sig att om han har fina kläder så får han komplimanger av fröken, eller att fröken blir glad då jag är glad?
Eller då fröken ska starta en lek, "Kom så går vi och leker med bilarna" eller "Kom så går vi och leker" Vad vinner vi på att styra barnet mot en specifik lek, vad läser vi in i leken? Att låta det vi säger styra barnen gör att barnet lär sig vad vi förväntar oss av dem. dvs om vi har en syn på vad vi tycker och vill att barnet ska leka med så blir det vad vi framför.
När vi säger "kom så leker vi med bilarna" så säger vi ju egentligen "jag vill att du ska leka med bilarna".
Det är en genusfråga och att bara säga ordet genus skapar fördomar, många tycker att det är löjligt, inte är väl samhället så ojämt och det vi säger och gör skapar inte skillnader. Det är ju andra som är problemet, andra som är mer omedvetna. Genus är inte löjligt, det är viktigt, det är viktigt idag och det är viktigt för framtiden. Det är viktigt att våra barn vet vilka viktiga förväntningar det finns på dom, så som att man ska vara snäll med andra och lyssnar på vad vuxna säger. Så som ärlighet och känslor, och att dom är viktiga och älskade för att dom är just dom. Det ÄR därför det är viktigt att dom inte lär sig en förlegad syn på vad det innebär att ha en snopp respektive en snippa! Genus är viktigt, även om många inte låtsas om det.
18 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer, klicka här för att kommentera!:
Hej sofia!
Tycker att din son ar sa sot!!!
tack for svaret, men tyvarr tycker jag att hon ar lite "sjuk" i huvud, sant det du sager, tur att alla inte ar likadana :)
skont att se en normal blogg.
vart i lulea bor ni?
sjalv bodde jag pa ostermal i 12 ar min mamma bor fortfarande kvar!!!
kram
Skicka en kommentar