Ett barn.

Ett barn leker i en lekpark, springer runt med sina vänner, sätter sig sedan ner för att bygga en sandkaka. Sandkakan blir fin, några stenar får dekorera den.
Barnet ropar på Mamma, "kom och gunga mig". Mamma gungar, högt och länge.
Barnet springer därifrån, letar reda på en sandlåde-grävmaskin i närheten och gräver upp en stor hög med sand. "Titta vad jag har gjort". Högst uppe placeras käraste dockan, sandhögen blir en stor och vid kjol. "titta titta" och föräldrarna tittar.
Den kära leken fortsätter i ett klättertorn upp och ner, fram och tillbaka, testa gravitationen och sedan "duns". "Papppaaaaaa"
Stora tårar faller, barnet kippar efter andan, pappa håller nära pussar och blåser där det gör ont.
---

Vem är barnet? Vem sätter reglerna för vem barnet är? Är barnet sitt kön eller sig själv? Begränsar vi dem eller utmanar dem? Vad lär vi dem i leken, vad lär vi dom i bemötandet, vad lär vi dom hemma i de roller vi vuxna tar på oss där? Vad lär dom sig på förskolan?

Ett barn som lär sig vara sig själv behöver inte normer för att vara trygg. Ett barn som är tryggt växer upp tryggt. Låt inte könsrollerna och normerna bestämma hur ditt barn växer upp, vilka sysslor det ska göra hemma, vilka de inte ska göra, hur det ska känna och visa. Låt barnet växa upp, men låt barnet vara sig själv och ingenting mindre. Möjligheter vs. begränsningar?

Älskade unge, låt ingen tala om för dig att du ska vara mindre än dig själv.