Nu när jag är inne i nått blogg-il vill jag passa på att påminna om hur små vi är i vissa lägen.
Härom veckan brann våra (nästan) grannars hus ned till grunden.
Jag ser deras hus från alla fönster på framsidan av huset och går förbi dem flera gånger i veckan.
Tack o lov så var dom hemma och hann rädda mycket, men det är så sorgligt att det inte
går förklara. Dom har fått kämpa för sitt hus, överklaga och jobba mot blivande grannar.
Dom flyttade in i april och nu finns inte huset kvar.
Det är dock tur att dom är envisa, för vem som helst annars hade gett upp.
Inom ett år skulle jag tro att det står ett nytt hus på tomten.
Härom veckan brann våra (nästan) grannars hus ned till grunden.
Jag ser deras hus från alla fönster på framsidan av huset och går förbi dem flera gånger i veckan.
Tack o lov så var dom hemma och hann rädda mycket, men det är så sorgligt att det inte
går förklara. Dom har fått kämpa för sitt hus, överklaga och jobba mot blivande grannar.
Dom flyttade in i april och nu finns inte huset kvar.
Det är dock tur att dom är envisa, för vem som helst annars hade gett upp.
Inom ett år skulle jag tro att det står ett nytt hus på tomten.
Inlägg
1 kommentarer, klicka här för att kommentera!:
Jag grät typ hela dagen och ringde Berit stup-i-kvarten för att höra hur det gick.. Så jävla sorgligt! :( Men som TUR är kom ju ingen till skada iallafall.. Var där just bara dagarna innan så det kändes jättekonstigt att se allt nedbrunnet sedan.
Ja, jag har ju dock haft tandställning jag med men det var bara pga en tand som var lite seg på att komma ner, så vi får väl hoppas att A's tänder alla kommer i tid. :) Vilket dom ju gjort hittills. :)
Skicka en kommentar