Får klagomål...

.... på att jag inte uppdaterar nog mycket.
Men det är svårt att uppdatera när man inte har mycket roligt att säga.
Det är tungt och alla tycker så synd om en, det gör det inte enklare, man får hela tiden frågor om hur man mår och en massa "hoppas det blir bättre snart" "snart går det över" och liknande.

Jag har just vant mig vid tanken att det kan vara så här resten av graviditeten.
Jag tänker inte gå in med hopp om att det ger med sig, utan jag kommer göra det jag kan för att inte bli inlagd igen. Så länge min kropp inte visar tecken på svält får jag vara hemma, och av två onda ting så är det bättre än sjukhus och dropp.

Jag har hittat min metod, den är inte nyttig men den har gett resultat. Jag äter JÄMT och ALLT jag kan komma över. Men mina tänder och min hals, mitt tandkött och mina läppar mår inte bra.
Eller rättare sagt, ingen del av min kropp mår bra just nu, för jag kräks fortfarande. Bebben, den tar det den behöver, och jag blir utan det är iofs bra.

Just nu väntar jag beslut från FK, det gör så ont att tänka på att det kan dra ut på tiden, eller tom att dom kan avslå min ansökan då en graviditet inte ses som en sjukdom.
Jag mår illa och kräks trotts många mediciner och jag är i v.17. Det är inte en normal graviditet och jag kan knappt ta hand om mig själv. Hur ska jag kunna jobba? Bara det faktum att jag varit inlagd 3 ggr borde ju få dem att förstå att jag INTE funkar. Men man vet ju aldrig.

Jag önskar bara att jag inte prövat allt utan att det fanns nått kvar... jag är så less på att må så här, jag är så less att kräkas. Jag vill bara må bra och få tillbaka mitt liv, börja träna igen och börja jobba igen. Jag saknar mig själv i allt det här.