Hur kommer det sig?

Hur kommer det sig att vi inte kommit längre? Hur kommer det sig att vi idag fortfarande kritiserar de som är annorlunda än oss själva? Som vågar vara sig själva och trivs med sig själv? Hur kommer det sig att det blir kritikstormar när en hårig armhåla syns på tv, eller då en mamma ammar sitt barn länge? Hur kommer det sig att mitt barn förväntas leka med bilar, slåss och vara gränslös, medan ditt förväntas leka med dockor, hjälpa till och vända andra kinden till? Hur kommer det sig att vi kritiserar varandra för hur vi väljer att se ut, osminkad - sminkad, orakad - rakad, tjock - smal, opererad - ej opererad, finnar - ej finnar, mjukisbyxor - kjol? Varför är det fortfarande viktigt att skilja på manligt och kvinnligt, varför ser vi det som onaturligt istället för kompletterande med vissa egenskaper?

Jag kan inte låta bli att fundera och tänka, men framför allt känner jag. Det känns tråkigt och ledsamt och jag hoppas att framtiden ser ljusare ut, att vi ger olikheter större utrymme.