Ett jobbigt barn?

Idag har jag känt mig lite ledsen, inte över att jag är sjuk utan över hur vissa människor väljer att se på barn som hörs, syns, vill och vågar. Något som vi väljer att se som positivt, visst ibland är den stora viljan och lilla koncentrationen i det lilla barnet något som blir tungt även för oss föräldrar.
Men idag har jag mött blickar och menande meningar med undertonen "Tygla ditt barn".
Ludvig hörs, han har åsikter, han vill saker, han vill uppleva, bestämma, känna,prova, tycka och tänka. Och Ludvig syns, i halvlångt mörkblont hår, i blå byxor, en gul tröja med fjärilar, knallröda kängor, en stor monstertruck i famnen och en nalle phu väska i handen. Lite ögonskugga som han snodde i morse lite överallt.

Ja Ludvig är ett barn som många skulle kalla trotsig, kaxig och till och med uppkäftig, för han säger emot om han inte håller med, han låter INGEN köra med honom och om du gör något han tänkt göra så hamnar du i onåd. För honom är det viktigt att få visa, berätta och göra själv.

Han är också omtänksam, han bryr sig så, nästan så han går i bitar då det blir jobbigt. Och han tar det du säger på största allvar. Petter och jag skämtade här om dagen om att vi snodde med oss det bästa barnet från BB. Vid middagen bröt han ihop, ni har tagit mig och så sårad var han. Och inget förstod vi, och det tog en lång stund innan vi förstod. Så ledsen var han liten, för man får inte ta saker, och absolut inte barn.

Han är jobbig, om man inte gillar barn som hörs, syns och vill. Han är Ludvig, våran Ludvig och för oss det bästa i hela världen. Det viktigaste i våran värld är att han får utvecklas och vara sig själv. Han är stark, envis och otroligt omtänksam och det ser vi som goda egenskaper om än överväldigande ibland.