Dagishäxan.

Dagishäxan gör entré i dagisets hall, pedagogerna ryser, föräldrarna flyr. Vad ska hon klaga på idag? Hur orkar hon gnälla om allt? Om socker, om kläder, om leksaker och genus, om tilltal och utevistelse, om mjukmackor till mellis och semlor i mars?

Hon gnäller om allt och skiter i vad andra tycker, för hon gör det för barnen, för övertygelsen om vad som är bra och vad som inte är bra. Hon stångar sig blå mot övertygelsen att man måste bjuda på saft och pepparkakor på julavslutningen, små barn behöver inte socker och saknar inte kaka eller saft! Tjatar om att pedagogerna inte ska hälsa barnen med "vilken fin klänning du har" på morgonen utan säga "Vad glad jag blir över att du kommer idag". Vill att barnen ska lära sig sitt eget värde, inte värdet av att vara fin, söt eller varför inte lugn och försiktig? Eller tvärt om, värdet i att vara tuff och burdus, cool och kall? Varför inte empatisk och modig, självsäker och omtänksam?

Hon gnäller till höger och vänster, diskuterar och argumenterar, för det viktigaste i världen. För våra barn. Tänk på det innan ni kallar Gnällhäxan på dagis för jobbig. Hon gör ett viktigt jobb. Hon kämpar för våra barns rätt att vara barn, att få samma möjligheter och bemötande oavsett kön eller hudfärg. Hon kämpar för det hon tror på, gör du? Eller nöjer du dig?

Till alla Gnällhäxor där ute, ni gör ett bra jobb!