It aint about Pooh!

Så, reaktionerna lät sig inte vänta då genusbloggare skrev om Tigers Film (Nalle Puh) och belyste den ur ett genusperspektiv, så arga kommentarer, så hårda rop "Nu går det för långt" skrek genusmotståndarna.

Men det handlar ju inte om Puh, inte egentligen. Vad det handlar om är pojkar och flickor och hur dessa roller syns, Nalle Puh-filmerna är inte värst. Men man kan använda filmen för att belysa ett problem, för jag ser det så. Det handlar om en efterlysning om medvetenhet, att stärka flickor, att synliggöra flickor och ge flickor huvudroller - inte bara biroller och inte med enbart stereotypiska "kvinnoegenskaper". Inte som flickvän eller mamma, inte som syster eller som mormor till den pojke som har huvudrollen, utan som huvudroll själv.

I tecknat är det generellt ( inte alltid, men oftast) en pojke som huvudkaraktär, som biroll ser vi flickan - om hon ens är med. Tycker inte genusmotståndarna att det är tråkigt att det saknas starka och mjuka flickor i huvudroller? Att deras barn, både pojkar och flickor lätt ska hitta karaktärer att identifiera sig med både utifrån personlighet och kön?

Jag saknar filmer med mjuka pojkar, det kommer fler och fler, men inte är dom många. Jag önskar att Ludvig fick möjlighet att identifiera sig i filmer, inte lära sig sträva efter den stereotypiska "pojk-rollen" i filmer. Jag saknar hel enkelt en salig blandning av olika barn/figurer/djur, blandade egenskaper - blandade kön.