Förväntningar på föräldraskap

Läste min kära svägerska Åsa's blogg ikväll och fastnade för ett ämne hon skrev om, förväntningar på ens eget föräldraskap. Vad man förväntar sig av sig själv, eller inte. Eller hur man tror att man ska vara som förälder.

Jag förväntade mig älska föräldraledighet, långtidsamma och bära Ludvig i sele. Jag förväntade mig vara en mamma som gör allt för att barnet inte ska gråta, som är väldigt pedagogisk men samtidigt konsekvent.

Jag är en mamma som inte trivs med föräldraledighet, som gav ersättning och snabbt bytte sele mot sjal. Jag är en mamma som låter barnet vara ledset, argt och glatt som hellre talar om känslorna än försöker förebygga dem. Jag är en mamma som väljer att inte kriga om maten, äter han så äter han, men har klumpar i magen varje gång han väljer att inte göra det. Jag låter Ludvig äta kräm till frukost, lunch, mellis och middag, likväl som potatis. Bara han äter... Men som samtidigt inte serverar olika mat när vi alla äter samtidigt, äter han inte det som serveras, ja då får det vara.

Men vissa saker är ju givetvis som jag förväntade mig, däribland genustänk och second-handshopping.

Det är otroligt intressant att titta tillbaka på sina förväntningar på sig själv innan man fick barn.