Ludvig sover, fiskarna och snäckorna har fått mat, fixat pajer till i morgon. Mimmi ska snart matas. Jag försöker landa men finner mig själv gråtande med ångest när jag gör det. Idag är nog den näst värsta dagen i mitt liv, den värsta är nog rutinultraljudet då vi trodde vi hade förlorat ett barn vi inte ens fått hålla.
Lilla skrutten vad du skrämde mamma och pappa idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer, klicka här för att kommentera!:
Många kramar!
Förstår att det var jätteläskigt.
Många kramar till er!
Skicka en kommentar