Mama gone bad!

Igår var jag en sån där "dålig" mamma som man lovar sig själv att aldrig vara innan man får barn. Ludvig bodde på mig, skrek på mig, hängde i mig, grät på mig, klättrade på mig, torkade snor på mig, ja han skulle tom sitta i mitt knä då jag gick på toa. Och kroppskontakten fick för allt i världen inte brytas, inte ens för lunchtuppluren. Nej nej. Som ett litet klistermärke var han hela dagen.

När vi skulle äta middag fortsatte det, need I say att jag inte var en bra mamma. Nej fy fan då var jag less, låt ungen skrika, skit i om han äter, klättrar på stolen, ligger på golvet och får ett hysterisk utbrott - bara jag får äta min mat utan en unge i knäet.