Idag går mina tankar till förväntningarna av vilket ansvar mamma resp. pappa ska bära. Vad som prioriteras och vilka möjligheter respektive förälder får och vilka möjligheter barnet ges.
Tänk så här, ett par får barn ihop men väljer att inte bo tillsammans. Barnet står skrivet hos mamman. Föräldrarna får veta att man SKA amma om man kan och man ska göra det så länge man kan. Detta innebär för familjen att barnet "måste" bo hos mamman och mamman "måste" vara föräldraledig. Amning är viktigt, men är det viktigast? Ska inte barnet kunna vara ensam med pappan en längre stund förrän det slutat amma? Varför kan föräldrar inte få höra, amning är viktigt, men hur vill ni ha det och hur ser eran situation ut? Vad passar er bäst? Det här är alternativen. Varför talas det inte om på föräldrasamtalen innan, på föräldrautbildningen?Detta reageras inte över, ingen av föräldrarna ifrågasätter varför pappans roll ska vara mindre än mammans, är inte han lika viktig för barnet?? Varför ska inte barnet ha samma rätt till sina föräldrar? Om detta var ett medvetet val av föräldrarna så vore det inget jag skulle reagera över, men förklaringen "det är så dom säger" och "det är ju så det är". Den förklaringen anser jag inte acceptabel. Varje förälder måste faktiskt fundera över vilka val den gör och hur det påverkar barnet och den andre föräldern.
Så många gånger hör jag om barn som inte kan sövas av sin pappa, som inte känner igen sin pappa efter långa tider ifrån varandra. Jag personligen skulle aldrig kunna stå ut med att mitt barn inte "känner" båda sina föräldrar förrän efter många många månader.
Jag menar inte att klanta ner på medvetna val med det här inlägget, jag försöker väcka en tanke, varför kan man inte dela på föräldraledigheten om båda föräldrarna har ett jobb? Varför kan man inte pumpa ut mjölk-och/eller ge ersättning. Varför ska inte pappan få spendera lika mycket tid med båda sina föräldrar i början då anknytningen är så viktig?
Min tanke är inte att uppröra eller nervärdera någons val. Min tanke är att väcka tankar. Aktiva val är viktiga, vad vill vi, vad kan vi, hur löser vi det så det blir som vi vill?
Inlägg
4 kommentarer, klicka här för att kommentera!:
Automatiskt, om man vill och kan amma så kan det ju faktiskt bli så att ENDAST mamman kan ge mat. Så var det ju för oss. Jag kunde inte pumpa, det kom liksom inget! Men när A ammade kom det massor. Jag ville ju absolut inte ge ersättning heller eftersom mjölkproduktionen då går ner (och det skulle heller inte funkat pga min enorma produktion som gav mig början till mjölkstockning varje natt). Anders har ju gjort allt annat med A förutom att ge honom mat så vi är nog rätt jämställda i denna familj.
När det gäller familjer där mamman och pappa inte lever tillsammans från början så är det ju en ganska unik situation. Vill mamman inte amma så spelar det ju ingen roll vart barnet bor. Men självklart tycker jag att barnmorskorna ska rekommendera amning enligt WHO alla gånger ändå. För även om jag inte tänkt amma fler barn så kommer jag nog alltid känna att det ändå är det bästa för ett nyfött barn.
Vet inte vart jag vill komma haha. Det var lite tankar :)
Nä, det första dom säger är ju kanske inte "nu finns det två alternativ, endera ammar du eller så ger vi ersättning ur kopp/flaska" när man nyss fött barn ;) men åter igen så SKA dom ju faktiskt rekommendera efter WHO och inget annat :) sedan om man inte vill amma så har jag aldrig hört att det varit några problem. Hälften av de jag känner med barn har inte ammat och många har sagt på BB att dom inte velat och då har dem bara fått till svar att det inte är några problem och att dom fixar det. Det tycker jag känns tryggt.
Sedan är det väl kanske inget man pratar så jättemycket om på FUB, jag vet inte? Men återigen så ska dom ju rekommendera amning. Och inte bara det utan i 6 månader också. Jag tror mycket handlar om det alltså - rekommendationen.
Visst hamnar man utanför ekvationen som förälder om man tänker så, men jag känner som också att man kan ju inte förlita sig på att BM ska berätta allt för en. Man får ju tänka lite själv också, även om man är förstagångsföderska. Har man tänkt så långt att man kanske inte vill amma så måste man ju också ha tänkt på ersättning. Och jag tror ändå att de allra flesta BM är villiga att berätta om ersättning vs bröstmjölk om man frågar om det, men dom får ju inte uppmuntra till att välja bort amningen, enligt WHO, så därför är dom väl försiktiga med att tala om det från första början. :) Det är bara vad jag tror! Dom måste ju vara professionella liksom, även om dom själva tycker att ersättning är toppen.
Jo, det kanske pappan gör. Men det är ju inte så lätt för honom att bestämma något alls i denna frågan. Det är ju först och främst mamman det måste funka för, endera det gäller att amma eller inte. Sen känner jag lite att man som mamma, efter att ha burit ett barn och fött fram det (och vi vet ju alla hur roligt och lättsamt det är! ;)), har rätten att bestämma en sådan sak själv. Skulle nog känna att det blev konstigt om pappan skulle vara med och tycka att mamman INTE ska amma t.ex. Nu är det ju lite extremt, men du förstår. Pappan och mamman har ju inte samma band till barnet liksom, det är ju medfött och inte mycket att göra åt kanske. Papporna får väl stå på sig om dom verkligen behöver/vill säga något i amningsfrågan men det är ju knappast samhällets fel där tycker jag. Allt är så individuellt när det gäller detta med ersättning/amning. :)
Hoppas ni har en bra helg! Kramis
Skicka en kommentar