Kan man bli annat än less?

Fick just ett medelande från CSN om att min studiemedelsansökan kräver ytterligare utredning och att dom skickat ett brev till mig för att jag ska skicka in ytterligare uppgifter.
Givetvis kommer det här nu att bli lika jobbigt som jag trodde att det skulle bli. Jag blir så less!

Allt detta tjorv beror på oavslutade kurser våren 2007 då jag hoppade av lärarutbildningen mitt i en kurs. En 20 poängskurs. :(

Jag vet inte hur jag ska orka det här om det strular med CSN, känns som att jag inte riktigt behöver tjorv med dem också, det tar nog på krafterna att plugga utan att falla in i gamla mönster. Jag har kommit så pass långt att jag klarar att plugga och göra det bra, men jag behöver inte stressen och det är ju därför jag valt en distanskurs. En distanskurs för att själv kunna planera och slippa "pressen" som gör att jag faller in i gamla spår och vill prestera mer än jag klarar. Den stressen, prestationen som alltid ALLTID leder till att jag inte slutför det jag ska göra. För det har blivit så, då jag faller in i gamla spår så bryter jag, jag klipper! Då släpper jag för numera finns någon slags inbyggd spärr som säger. NO more!

Jag ska aldrig bli det vrak jag en gång varit, jag ska aldrig behöva sitta i den situationen att jag inte klarar vardagen själv. Skickade ett brev med ansökan och berättade hur mitt liv sett ut. Vad behöver dom kompletering på? Ska jag behöva berätta för dom om hur mitt liv såg ut under allt för lång tid i mitt liv och min rädsla för att hamna där?

FOKUS!

Nu ska jag skriva klart min uppgift och det här får vänta!