Besviken och irriterad

Jag har varit hemma med feber hela veckan nu, det är inte alls speciellt roligt att ligga inne när vädret är så fint. Som tur är så har vi fönster runt om hela huset så jag kan se ut. Men tyvärr så visar inte fönstren det jag vill se.

Hela sommaren har jag vänligt men bestämt bett våra grannar och andra bybor att gå/cykla/springa/köra runt våran tomt och inte tvärs över den.
Det är många som lyssnat och det är jag jätteglad för, men de personer som jag talat med flest gånger spatserar fortfarande tvärs över vår gräsmatta utan att ta hänsyn.

Under sommaren har jag också funderat på hur vår soptunna kan bli full så fort, vi är ju bara två i vårt hushåll. Idag fick jag se varför... vi har grannar som så generöst delar med sig av sina sopor.
När jag ropade åt personen i fråga tittade denne bara på mig och åkte iväg i bilen.

Missförstå mig inte med det här inlägget, jag älskar verkligen att bo i den här byn, det är så vackert och lugnt och majoriteten av våra grannar är underbara och väldigt trevliga.
Men det saknas ett helt lastbilsflak med respekt här, speciellt för andras egendom, och det är så tråkigt.